Att ha en häst med insulinresistens (IR) eller Ekvint Metabolt Syndrom (EMS) ställer helt nya krav på oss som hästägare, särskilt när det kommer till foderstaten. Jag har genom åren sett hur detta tillstånd blir allt vanligare, och den kanske mest skrämmande konsekvensen är den ökade risken för fång – en smärtsam och ibland förödande sjukdom. Att förstå hur fodret påverkar hästens känsliga system är A och O, men det handlar om mer än att bara välja bort sockret. Det kräver ett helhetsperspektiv där varje del av hästens vardag spelar roll för att skapa en hållbar situation.
Förstå insulinresistens och fodrets roll
För att kunna göra rätt val i foderkammaren behöver vi först förstå vad insulinresistens faktiskt innebär. Enkelt uttryckt betyder det att hästens kroppsceller, främst i muskler och fettväv, inte svarar lika bra på hormonet insulin som de borde. Insulinets jobb är att fungera som en nyckel, som låser upp cellerna så att socker (glukos) från blodet kan komma in och användas som energi eller lagras. När cellerna blir ’resistenta’ mot insulinets signal behöver bukspottkörteln producera mer och mer insulin för att få jobbet gjort. Detta leder till onormalt höga insulinnivåer i blodet, särskilt efter en måltid – ett tillstånd som kallas hyperinsulinemi. Det är just dessa höga insulinnivåer som forskningen tydligt kopplar till en ökad risk att utlösa fång hos känsliga individer. Även om hästar med IR sällan får farligt högt blodsocker, till skillnad från människor med diabetes, är det de förhöjda insulinnivåerna som är den stora faran. Forskning från bland annat SLU har visat hur viktigt det är att minska sockerintaget för att undvika dessa farliga insulintoppar. Diagnostisering sker ofta genom tester som Oralt Glukostoleranstest (OGTT), vilket veterinärer använder för att mäta hästens insulinrespons efter sockerintag.
Grovfodret den kritiska grunden
Hjärtat i varje hästs foderstat är grovfodret, och för en IR-häst är valet av grovfoder helt avgörande. Målet är att hitta ett foder med så lågt innehåll av icke-strukturella kolhydrater (NSC) som möjligt. NSC är ett samlingsnamn för de lättlösliga kolhydraterna i fodret, främst sockerarter och stärkelse, vilka snabbt bryts ner till glukos och därmed höjer blodsockret och insulinresponsen kraftigt. Enligt min erfarenhet är det här många hästägare stöter på patrull. Det räcker inte att chansa eller gå på känn. Det enda sättet att verkligen veta vad ditt hö eller hösilage innehåller är att skicka det på analys. En generell internationell rekommendation, som stöds av forskning och experter, är att sikta på ett grovfoder där sockerhalten (ofta redovisat som WSC eller bara socker i analysen) ligger under 10-12% av torrsubstansen (motsvarande 100-120 gram per kilo torrsubstans). Ju lägre, desto bättre för en IR-häst. Sockerhalten kan variera kraftigt beroende på grässort, skördetidpunkt, väder och konserveringsmetod (hö vs. hösilage). Sent skördat hö från fiberrika gräs har ofta lägre sockerhalt, men analys är alltid nödvändigt för att vara säker, särskilt då vissa års skördar kan ha oväntat höga värden.
Anpassningar av grovfodret blötläggning och alfalfa
Om man har svårt att få tag på analyserat lågsockerhö kan blötläggning vara ett alternativ för att laka ur en del av sockret. Att blötlägga höet i kallt vatten i cirka 30-60 minuter kan minska sockerinnehållet, vilket FirstVet rekommenderar som en metod. Det är dock viktigt att komma ihåg att även andra vattenlösliga näringsämnen lakas ur och att den hygieniska kvaliteten kan försämras snabbt, särskilt i varmt väder. Det är ingen perfekt lösning, men kan vara en nödvändig kompromiss. När det gäller alfalfa, är det ett foder som ofta diskuteras. Alfalfa är rikt på protein och vissa mineraler, men just det höga proteininnehållet kräver eftertanke. Om hästen får mer protein än den behöver för underhåll och reparation, kan överskottet omvandlas till glukos i levern (en process kallad glukoneogenes). Denna extra glukosproduktion stimulerar ytterligare insulinfrisättning, vilket är oönskat hos en IR-häst. Dessutom kan alfalfa som behandlats med propionsyra (ett konserveringsmedel som ibland används vid fuktiga skördeförhållanden) bidra till ökad glukosproduktion, då propionsyra också omvandlas till glukos i levern. Som Getty Equine Nutrition belyser, är alfalfa inte nödvändigtvis ’dåligt’, men det kräver att man har koll på det totala proteinintaget och helst väljer obehandlat hö om hästen är känslig.
Kraftfoder tillskott och bete vad ska väljas och undvikas?
Att navigera bland kraftfoder, tillskott och betesmöjligheter kräver noggranna överväganden för en IR-häst. Det handlar om att minimera riskerna och maximera stödet för en stabil metabolism.
Undvik spannmål fokusera på fibrer och fett
För de flesta hästar med insulinresistens är behovet av traditionellt kraftfoder, baserat på spannmål som havre och korn, mycket litet eller obefintligt. Dessa foder är oftast rika på stärkelse och socker, vilket är precis vad vi vill undvika. Om hästen behöver extra energi utöver grovfodret, till exempel vid träning, bör man istället titta på fett- och fiberbaserade alternativ. Det finns idag speciella foderblandningar på marknaden som är utformade för hästar med metabola problem, med garanterat lågt innehåll av socker och stärkelse (<10-12% NSC). Vanlig betmassa (osmält, utan tillsatt melass) nämns ofta som ett bra, fiberrikt foder med lågt glykemiskt index som kan passa bra i foderstaten, vilket stöds av information från Michigan State University. För att säkerställa att hästen får i sig alla nödvändiga mikronäringsämnen, särskilt om grovfodergivan behöver begränsas för viktkontroll, kan ett balanserat mineral- och vitaminfoder vara ett bra komplement. Dessa koncentrerade tillskott ger vitaminer och mineraler utan onödiga kalorier eller socker/stärkelse.
Värdefulla tillskott omega-3 och prebiotika
Forskning har också pekat på potentiella fördelar med vissa tillskott. Omega-3 fettsyror, särskilt DHA och EPA från marina källor (fiskolja), har i studier visat sig kunna förbättra insulinkänsligheten och minska inflammation hos hästar med metabola problem, något som Kentucky Equine Research diskuterar. Även prebiotiska fibrer som oligosackarider undersöks. En studie publicerad i Frontiers in Microbiomes visade att sådana tillskott kunde sänka insulinnivåerna hos valacker med EMS, möjligen genom att positivt påverka tarmfloran och öka produktionen av fördelaktiga kortkedjiga fettsyror.
Bete en särskild utmaning
Betesgång är kanske en av de största utmaningarna för oss som äger IR-hästar. Gräs, särskilt frodigt vår- och höstgräs, kan innehålla mycket höga halter av socker (framför allt fruktaner). För en känslig häst kan bete vara en direkt utlösande faktor för fång. Många experter och informationskällor som Dengie rekommenderar att helt undvika bete för hästar med konstaterad IR eller tidigare fånghistorik. Om bete ändå ska ske, krävs strikt begränsning. Det innebär i praktiken att endast tillåta bete under mycket korta perioder (kanske bara 1-2 timmar), helst på morgonen då sockerhalten generellt är lägre. Undvik bete helt under eftermiddagar och kvällar under soliga dagar, särskilt om nätterna är kalla, då sockret ansamlas i gräset. Välj äldre, mer utvuxna beten framför ungt, snabbväxande gräs. Användning av en välanpassad betesreducerare (munkorg) är ofta nödvändigt för att begränsa intaget effektivt. Det är ett område där man verkligen måste vara på sin vakt och anpassa sig efter väder och gräsets tillväxt.
Helhetsperspektivet vikt motion och rutiner
Även om rätt foder är grundläggande, är det sällan hela lösningen för en häst med insulinresistens. Hanteringen runt omkring är minst lika viktig för att uppnå och bibehålla god hälsa.
Vikthantering och motion
Övervikt är en starkt bidragande orsak till och förvärrande faktor för IR. Många hästar med EMS är överviktiga, och forskning visar kopplingen mellan fetma och metabola störningar. Att hjälpa hästen att nå och bibehålla en sund vikt (hullbedömning kring 5 på en 9-gradig skala) är därför A och O. Detta kräver ofta en kombination av kontrollerat foderintag (kalorirestriktion) och ökad motion. Regelbunden motion är otroligt värdefullt, eftersom det ökar musklernas förmåga att ta upp socker från blodet, även utan insulinets hjälp, och därmed förbättrar insulinkänsligheten. Även lättare motion kan göra stor skillnad. Man kan börja med dagliga skrittpromenader vid hand i 20-30 minuter och successivt öka längden och intensiteten när hästens kondition förbättras, kanske genom att lägga till korta travintervaller eller lättare ridning. Det är viktigt att anpassa motionen efter hästens nuvarande kondition och eventuella tidigare fångproblem, alltid i samråd med veterinär. Diagnostik och behandling av EMS innefattar nästan alltid både diet och motion som centrala delar.
Utfodringsrutiner och avancerade fall
Utfodringsrutinerna spelar också roll. Att dela upp den totala grovfodergivan på flera små mål under dagen (minst 3-4 gånger) hjälper till att hålla blodsocker- och insulinnivåerna jämnare än få stora mål. Att använda slowfeeding-nät eller andra lösningar som förlänger ättiden är också en bra strategi, då det efterliknar hästens naturliga betesbeteende och ger en långsammare frisättning av näringsämnen. Trots alla ansträngningar med foder och motion, finns det hästar med så pass grav insulinresistens att de ändå drabbas av fång. Forskning vid SLU har visat att vissa hästar kan få extremt höga insulinsvar även på foder med lågt sockerinnehåll. I dessa svåra fall kan medicinsk behandling vara ett nödvändigt komplement. Ett exempel är humanläkemedlet Kanagliflozin, som visat lovande resultat i studier genom att minska sockerupptaget från tarmen och därmed insulinfrisättningen. Detta är dock något som endast ska användas på veterinärs ordination och ersätter inte behovet av korrekt utfodring och skötsel.
Sammanfattning att hitta balansen för din ir häst
Att sköta en häst med insulinresistens är onekligen en utmaning, men det är långt ifrån omöjligt. Det kräver kunskap, noggrannhet och ett visst mått av detektivarbete. Det jag har lärt mig under mina år som hästägare är att det inte finns några genvägar. Att förlita sig på standardfoder eller att ’höfta’ med grovfoderkvaliteten fungerar sällan i längden. Grovfoderanalysen är din bästa vän, och att förstå hur man tolkar den är avgörande för att kunna välja ett lämpligt foder med lågt socker- och stärkelseinnehåll (<10-12% NSC). Var inte rädd för att be om hjälp – en duktig foderrådgivare eller din veterinär kan vara ovärderliga resurser för att lägga upp en individuell plan baserad på analys och hästens specifika behov. Kom ihåg att varje häst är unik. Det som fungerar perfekt för en häst kanske behöver justeras för en annan. Det handlar om att observera sin häst noga, följa upp med eventuella blodprover för att kontrollera insulinnivåer, och vara beredd att anpassa strategin längs vägen. Målet är inte bara att undvika fång, utan att ge hästen ett så friskt och aktivt liv som möjligt, trots dess metabola utmaningar. Det kräver engagemang, men belöningen i form av en välmående häst är värd all ansträngning.